Drömdagbok

Nu ska jag ta tag i allt som har fått komma i andra hand den senaste veckan (läs: städa och diska).

Nu ska smutsiga tallrikar bli rena. Nu ska alla papper med kognitionspsykologi bort från mitt golv. Nu ska tvätten jag tvättade i torsdags vikas och läggas in i garderoben. Nu ska smutstvätten till tvättkorgen. Nu ska sladdarna till modemet samlas ihop.

Nu ska allt falla på sin rätta plats.

Har lite panik i magen. Känner att det inte ger något att plugga mer nu. Det fastnar inte. Börjar oroa mig för att jag kanske har haft alldeles för höga tankar om hur mycket jag kan.

Skit också. Brukar inte bli så här nervös. Faktiskt. Det kom över mig nu. Vore ganska misslyckat om jag hade totalkvaddat lägenheten (det är misär här för tillfället) i onödan under den senaste veckans plugg.

Se bara (och då har ni inte sett köket med fem dagars disk):



Imorgon klockan 12 ska jag göra ett glädjeskutt. Nu ska jag lägga mig på sängen och kolla igenom arbetsminne, problemlösning och attention en sista gång innan det är sovadags. Sov gott, hejdå.

Länge sen jag hade en natt med så här mycket drömmar. Sov ganska oroligt, vaknade flera gånger. Kan kanske hänga ihop med det.

Den dröm jag minns tydligast är att jag cyklade på en 90-väg mitt i natten utan lyse. Någonstans utanför Borensberg. Jag skulle hjälpa en björn hem. Var livrädd både för björnen och för att bli påkörd av bilar.

Jag har förresten beställt com hem nu. Hittade nåt långsamt billigare för 99 kr i månaden. Redan van vid långsamt så skit samma. Väntar bara på att det ska komma nu. Hoppas inte att det dröjer allt för länge. Ja ja, så var man en laglydig och moralisk människa igen. Vi ses!

I nattens dröm var jag i en stor stad. Minns inte vilket land, men det var inte Sverige. Jag var ensam och skulle åka tunnelbana eller tåg. Känner igen den här drömmen. Eller åtminstone världen jag befinner mig i. Den här staden. Som en blandning mellan Berlin, London och Madrid. Eller något åt det hållet.

Den här drömmen hade dock nya inslag. Jag står vid en busshållplats och funderar över vart jag ska ta vägen. Då kommer det fram en litet flicka till mig. Hon kan inte vara mer än åtta nio år. Hon vill prata och tar mig i handen. Hon har en penna i handen och säger att hon vill rika nåt på min arm. Ganska snart förstår jag dock att det är något hon är ute efter. Hon ta hela tiden på mig och på mina kläder. Jag blir rädd och går därifrån, men hon är snabb och stark. Jag blir inte av med henne. Hon försöker ta mina saker och det slutar med att jag måste bli våldsam för att få bort henne. Jag knuffar iväg henne men hon kommer hela tiden tillbaka. Jag slår mot henne men ingenting hjälper. Efter ett tag lyckas jag få tag i hennes plånbok. Hittar mitt körkort där, som hon tydligen har stulit. Dessutom ser jag att den är full med pengar. Sedelfacket är proppfullt. Innan jag hinner konfrontera henne med detta vaknar jag och drömmen är slut.

Jag har dåligt samvete för att jag slog henne.

Nu har jag varit utan Internet i två dygn. Det känns fort. Tragiskt nog. Saknar bloggen. Den hade liksom börjat bli en del av min vardag. Inte för att det var så många som läste den eller för att jag kände att jag skrev lysande inlägg varje gång. Utan bara som en vägg att slänga saker på. Ventilera som det så fint heter.

Ytterligare en Lynch-film ikväll. Lost Highway. Det var mycket jag inte förstod. Men den var bra. Som vanligt många obehagliga och sinnessjuka människor.

Idag har också tentapluggandet dragit igång. Eller snarare borde det ha gjort det. Vi redovisade det sista grupparbetet i förmiddags så nu är det bara tentan kvar på den här kursen. Ser fram emot slutet och nästa kurs. Ska bli kul att läsa något annat.

Jag vill inte ta tag i att skaffa com hem för 300 spänn i månaden. Jag vill inte. Var mycket trevligare när det var gratis. Skräp skit.

Nu ska jag sova. Tror inte jag kommer orka skriva ner så mycket drömmar nu när jag inte kan komma in på bloggen så ofta. Men vi får väl se. God natt!

Sådär, nu ska det snart uppdateras. Gör en paus i det sista tentaplugget inför imorgon.

Inget bredband hemma för tillfället. Men lugn, det kommer uppdateringar när jag återfått det.

En av nattens drömmar:

Jag medverkade i en stumfim. Eller snarare jag var en av personerna i en stumfilmsliknande värld. Det var ingen filminspening även om det kändes som att världen var en film. Jag var väldigt förundrad över att filmen var i färg dock, kändes som att den var gjord så sent som på 70-talet. Men stum var den, förutom ett pålagt tal på något språk som jag inte förstår.

I alla fall. Jag var en medelålders man som letade efter sin pappa. Jag hade hört att det var riktigt dåliga förhållanden i gruvan han arbetade. Det var flera år sedan sist jag såg honom så jag tänkte att det var dags att söka upp honom.

Jag hittade honom på hans jobb precis innan han skulle ner i underjorden. Hålet han skulle ner i var en vanligt brunn i gatan. Han tog på sig en rödrutig overall och hoppade ner. Jag följde efter.

Sakta simmade vi neråt. Långt ner. Det tog ett bra tag innan det gick upp för mig att vi inte skulle kunna hämta luft förrän vi var ända nere och kom in i gruvan. Vi kom ner till botten och nu hade det börjat snurra i huvudet av syrebrist. Där nere fanns det en lucka som täcktes av några kuddar. Där skulle vi in. Eller åtminstone min far.

Sedan vet jag inte riktigt vad som hände. Jag låg bara i min säng och fick veta att min pappa dött där nere i gruvan. Han hann inte in tillräckligt snabbt eftersom vi skulle spela sten-sax-påse. Luften tog slut.

Det här händer varje dag. Och då menar jag varje dag. För jag cyklar i rondeller varje dag. Ni vet sådana där rondeller som man får cykla i. Sådana med en streckad linje längs kanten där det bara är cyklister som har tillträde. En linje bakom vilken man som cyklist ska få vara ifred från bilar.

Det är så det är tänkt i alla fall. Men dagligen är jag rädd för mitt liv när jag ger mig in i rondeller. Speciellt en rondell som jag tar hem från skolan. Där är alltid mycket trafik och jag måste alltid göra en vänstersväng i rondellen.

Ett vanligt scenario är att jag kommer mot rondellen i min lilla cykelfil. Jag kollar åt vänster så att det inte kommer en bil just när jag ska svänga in. Ser att det är en bil påväg, men jag kommer ändå hinna. Jag svänger in i rondellen för att köra den löjliga omväg som en vänstersväng innebär. Då plötsligt ökar den nämnda bilen farten. Svänger in rakt framför mig. Jag vinglar till och skriker för mitt liv. Blir nästan påkörd.

Okej, sen när man väl är inne i rondellen borde det väl vara lugnt? Nej, nu måste man börja oroa sig för bilarna som kommer från höger som av någon outgrundligt anledning tror att de har förtur. Sen när fan har man förtur när man ska in i en rondell?!

När jag sedan börjar komma runt en aning mer motsols i rondellen kommer oron för att bilar bakom mig, som ska svänga ut från rondellen, ska köra på mig. Jag cyklar ju i ytterkanten av rondellen och där är man ett lätt byte. Varför kan de inte bara lugna sig lite? Varför ha så bråttom i en rondell? Finns väl andra ställen där det är lättare att köra fort. Blir ni lyckligare av att köra ihjäl en student på cykel?

Jag blir så förbannad.

Vaknade med en skön känsla och ville inte gå upp när klockan ringde. Resulterade också i en omsomning på en och en halv timme. Men det är inget jag har dåligt samvete över. Faktiskt inte. Så det så.

Drömde att jag såg ut som Musse Hasselvall här ovan. Jag hade fått hans ansikte för att få fördelar tack vare utseendet. Det skulle stärka min ställning på något sätt. Vet inte riktigt om jag tror på den möjligheten. Men okej, så var det.

Inte helt oväntat var det mycket fokus på öronen i den här drömmen. Bland annat fick jag hjälp av en tant att göra hål i dem. Med en säkerhetsnål. Hade en mindre och en större ring. Hålet med den större ringen blev sedan infekterat och halva örat svullnade upp. Jag fick ännu större öron. Stora röda öron.

Men det konstigaste av allt var nog ändå att jag hade fått Musses ansikte för att bli snyggare.

Vaknade av mardrömmar inatt. Minns dock inte vad jag drömde. Riktigt irriterande. Var till och med tvungen att stiga upp ur sängen och gå en sväng i lägenheten. För att lugna ner mig och försäkra mig om att jag inte skulle fortsätta drömma på samma spår när jag somnat om.

Minns att jag hade en ganska trevlig dröm först som sedan övergick i hemskheter. Att jag sprang runt någonstans. Något åt det hållet.

Störande det här. Får återkomma om jag kommer på hur det var helt enkelt.

För mycket kognitiv aktivitet idag. På alla sätt. Eller, det kanske är inte riktigt korrekt. Dagen började väldigt lugnt. Fram till två gjorde jag ju faktiskt inget ansträngande.

Jag vet inte vad jag ska skriva. Helt tom som sagt. Alla trådar går av innan de leder någonstans. Får återkomma. Å skit, ytterligare ett ruttet inlägg.

Snälla sluta skvala. Det är inte trevligt att höra dina ljud i mitt kök. Sätt dig ner så låter det inte lika mycket. Jag lovar.

Både igår och idag hade jag ställt klockan på 9, men vaknade 8:57. Smått fantastiskt eller hur?

Förstår ingenting. Skakar mitt huvud lika mycket som när jag hör att kombinationen keso och yoghurt är vanligt förekommande. Finns det verkligen människor som får för sig att blanda dessa saker? Finns de här människorna på riktigt? Gör de verkligen det?

Jag har fått diverse klagomål. Från en person som jag inte kommer nämna vid namn. Klagomålen gäller att kvantiteten på den här bloggen börjar sina.

Okej, då får jag väl skriva lite mer skit då. Som det här inlägget till exempel.

Jag drömde att jag var hos frisören. Jag kom dit för att bli klippt, men det slutade inte riktigt så. På hennes inrådan bestämde vi istället att jag skulle färga min hud. Blå. Inga konstigheter, hon fixade det.

Sen kom diskussionen upp om vi kanske skulle färga mitt hår blått också. Det skulle ju passa bättre till huden. Konstigt nog blev detta ett svårare beslut. Jag blev väldigt osäker och visste inte om jag skulle kunna trivas i blått hår. Minns inte hur det blev sen heller eftersom det kom upp andra saker ivägen hela tiden.

Frisören sprang fram och tillbaka. Hon verkade väldigt nervös och osäker på sig själv. Vid ett tillfälle kramade hon om mig bakifrån där jag satt i stolen. Säger att jag är den enda hon har.

Det var också en annan frisör där. Hon var ny på sitt jobb och behövde hela tiden hjälp av min frisör. Jag tror jag var på det där stället i över tre timmar innan drömmen var slut.

Det är ju så det heter! Bra bra. Då har jag rett ut det. Skönt.

De är bra mycket bättre i verkligheten, men om det inte finns att tillgå har man ju alltid den här sidan. Fast heter det verkligen knallfolie? Och varför kommer jag inte på vad det heter egentligen?!

Precis hemkommen från Blue Velvet. Ruskig men ruskigt bra film. Ännu en gång börjar man fundera över vilken sjuk människa David Lynch måste vara. Eller åtminstone vilka sjuka fantasier han måste ha.

Men nu får du ta och lämna mina fantasier, herr Lynch. Jag behöver en god natts sömn utan mardrömmar om avskurna öron eller döda män som står upp.

Steker kött för första gången på kanske två år. Något slags griskött. Ser ganska äckligt ut. Formen är som på tumvantar. Blir nog sista gången jag äter kött på det här sättet. Känner mig alltför mordisk med händer i pannan.

En skön natt utan mardrömmar. Minns inte en sekund av vad jag drömde. Behövde det efter förra natten. Även om det var riktigt trögt att komma upp ur sängen i morse. Pust och stön. Men nu är jag hemma igen och har varit riktigt duktig hela dagen.

Kom precis hem. Hem till Lund alltså. Efter att ha varit hemma i Linköping. Helgen har gått så fort så jag vet inte ens om det verkligen kan stämma att det är söndagkväll. Är det verkligen så?

Det hade inte flyttat in någon obehörig i min lägenhet medan jag var borta i alla fall. Skönt. Och lite mat hittade jag också i kylen. Bra bra. Den ska jag äta upp nu och sen kanske försöka sova. Måndag morgon i morgon bitti.

Efter nattens första dröm somnar jag om ganska snart. Också denna dröm har en ganska otydligt början. Kommer in någonstans i mitten.

Vi har precis satt upp en ny lampa i taket hemma. Med levande ljus och någon sorts krans under ljusen. Liknar faktiskt en luciakrona. Vi har gått på stan hela dagen och stämningen har varit spänd. Det känns som att något hänger i luften.

Det dröjer inte heller länge innan vi börjar bråka om lampan. Vart den ska hänga, hur den ska hänga och tillslut om det ens var en bra idé att köpa den. Jag upplever det mest som att det är han som klagar. Klagar över att han inte har fått bestämma något angående det här.

Diskussionen blir häftigare. Vi skriker på varandra. Sakerna vi säger handlar inte egentligen om lampan längre. Det går djupare. Till personangrepp. Han säger att han har fått nog av mig. Jag säger att jag har fått nog av honom.

I raseri ställer jag mig på en stol för att ta ner och slänga ut den förbannade lampan. Jag börjar skruva på den och upptäcker att ett av ljusen sprakar när jag gör det. Tänker inte på att lampan även är elektrisk. Försöker på nytt ta ner den. Så sprakar det igen, den här gången kraftigare. Jag får en stöt och faller med lampan halvt hängande ner från taket.

Elektricitet går genom rummet och vi båda får stötar. Han sitter i soffan och skakar kraftigt. Mer än jag. Skriker ut av smärta. Får knappt fram några ord, men pekar åt mig att dra ur sladden. Jag kan knappt röra mig. Kroppen sitter fast vid golvet. Precis som i den förra drömmen tänker jag att jag kommer dö. Att vi båda kommer dö. Som ovänner.

Jag sträcker mig mot kontakten. Drar i den, men den går bara sönder mer. Vi tittar på varandra. Ingen får fram något ord, men blickarna säger att det här är sista gången vi ser på varandra. Ett avsked.

Den första drömmen minns jag inte så mycket av. Bara slutet:
Jag ligger i min säng och försöker sova. Plötsligt får jag fruktansvärt ont i underkäken. En obegriplig smärta. Ingenting jag känt tidigare under dagen. Sedan börjar käken röra sig. Fram och tillbaka. Som när en ko idisslar. Fast här med ofrivilliga, häftiga rörelsen.

Jag försöker hålla fast käken men det går inte. Den fortsätter svänga fram och tillbaka. Det gör mer ont. Jag får svårt att andas och  tappar helt kontrollen över min kropp. Jag tänker att jag nu inte har lång tid kvar. Smärtan kommer ta död på mig.

Tack och lov vaknar jag innan dess.

Idag blir det grupparbete 8-17. Hela långa dagen. Jag längtar inte. Gått upp tidigt för att diska och packa. Tåg till Linköping direkt efter skolan. Ska bli skönt att komma hem en helg. Väger nog trots allt upp arbetet.

Det är jag på bilden ovan och jag ska snart sova. Finns det något mer patetiskt än människor som köper en sån här t-shirt, släpar hem den till Sverige och tycker den är skitcool - för att en vecka senare förpassa den till sovtröja?

Svar ja. Det är mer patetiskt om man inte ens har varit i New York och köpt tröjan själv. Utan i stället bett en kompis köpa den när hon var där. Så töntig är jag.

Typiskt. Jag säger att jag ska drömma. Går in för det. Hoppas på resultat men tror innerst inne att det ska leda till en natt utan drömmar. Och vad händer? Jag drömmer så pass sjukt att jag måste censurera bort hela drömmen. Skit också.

Jag har bestämt mig för att det här ska bli en riktigt spännande natt. Återkommer med rapport imorgon. God natt.

Jaha, så har det exploderat i skolan. Jag som sa för en vecka sen att det kändes ganska okej, att jag kände mig i fas. Och så bang! Nu har vi gruppuppgifter, test och experiment, inlämningsuppgifter och böcker att läsa. Upp över öronen, in i näsan.

Sitter och funderar på bra frågor till ett frågeformulär just nu. Hoppar hit och dit, fram och tillbaka med olika uppgifter till skolan. Vet inte vad jag ska koncentrera mig på. Totalt kaos.

På fredag ska jag träffa den här underbara varelsen igen. Längtar.

Det är något lurt med mina drömmar på sistone måste jag säga. I natt drömde jag återigen att jag var i skolan. Minns inte riktigt vad som hände. Bara att jag satt på en föreläsning och att flera från min klass var där. Skumt. Undrar om det tyder på någonting det här. Eller så är det kanske bara så att något som upptar större delen av ens liv även återspeglas i drömmarna.

Kommer hem från jobbet. Innan jag ska fortsätta jobba kvällen. Vi åker iväg en sväng. Det hinner vi. Kommer inte ihåg varför. Vi åker mot Malmö. Kommer till ett stort friluftsområde. Det är han som kör. Ut i skogen. Förbi fotbollsplaner. Elljusspår. Långt in i skogen.

Jag kommer på att jag ska jobba. Flera timmar försenad. Måste hem. Han bestämmer sig för att gå. Gillar inte att köra bil. Tjurig som vanligt. Jag tar bilen själv. Men hittar inte. Kör runt på små grusvägar. Jag är värdelös på att köra. Stressad och vilse. Paniken börjar komma. Träffar två kvinnor på cykel. De hjälper mig att hitta. Kör på en kurvig stig. Mellan träden. Alldeles för stor bil. Får lämna den och gå. Går genom ett gammalt hus som varit omklädningsrum. Trånga korridorer med många dörrar. Gröna väggar.

När jag kommer ut väntar en massa människor där. Bland annat min pappa. Några av mina kompisar. Några av hans. Han är dock inte där. Har inte hittat ut än. Jag trodde han skulle hinna ut före mig eftersom han hittade. Alla är väldigt oroliga.

Jag försöker ringa honom. Varje gång jag slår in numret slår jag fel. Försöker gång på gång. Får aldrig in rätt siffror. Trots att jag ringt numret tusentals gånger. Ingen annan får tag på honom heller. Timmarna går. Jag är tillslut den enda som väntar där utanför skogen. Oroligt.

När jag vaknar har han fortfarande inte kommit tillbaka.