Drömdagbok

I natt drömde jag en av de där återkommande drömmarna. Eller i alla fall en dröm som känns ständigt återkommande.

I drömmen ska jag till simhallen och simma. Ska träffa några kompisar där och när jag kommer dit visar det sig att dessa kompisar är tre tjejer som gick i min gymnasieklass. Några som jag idag inte har någon som helst kontakt med. Två av dem har dessutom med sina pojkvänner, vilka jag aldrig ens sett innan.

Jag träffar dem nere i omklädningsrummet, försenad och stressad. Stämningen är otrevlig och jag känner mig hela tiden utanför. Som om de undrar vad jag egentligen gör där. Varför jag kommer och stör dem i deras umgänge.

Jag beter mig klumpigt och tar väldigt lång tid på mig att byta om. Fumlar med nyckeln till skåpet, hittar inte mina badkläder och tar på mig bikinitrosorna åt fel håll. Hela tiden studerad av de andra. Skämmer ut och blottar mig (rent bokstavligt) inför alla som är i omklädningsrummet. Ingen undgår mitt beteende och jag ser inget slut på förnedringen. Känns som att jag aldrig kommer bli färdig. Aldrig kommer få komma därifrån och hoppa i det befriande vattnet. Samtidigt blir de andra mer och mer irriterade och otåliga och när jag väl är färdig har simhallen stängt.

Det här är en dröm jag hittade i mitt opublicerade arkiv. Natten till den sjunde december förra året. Förstår varför jag tvekade att lägga ut det här, men i uttråkade stunder som dessa kan jag inte låta bli. Det hela är väldigt sjukt och jag hoppas inte att det finns några belägg för drömmen. Att jag skulle ha några omedvetna fantasier om denna kvinna, vars uppenbarelse vanligtvis inte tilltalar mig. Inte på något plan.

Det här drömde jag hur som helst:
Carola ligger naken i min säng. Helt naken. Stor, varm och mjuk och slingrande nära. Väldigt nära. Påträngande nära. Vill in i mig. Jag kommer inte undan.

Det är allt, men hu så obehagligt ändå.

I drömmen ska jag åka tåg till Sydeuropa någonstans. Mina föräldrar är med till en början och ska hoppa av före mig. Snart efter att de har gjort det somnar jag. Vaknar en stund senare. Känns som om jag bara sovit någon timme. En timme, under vilken jag har hunnit hamna i baksätet på en minibuss.

Ser nu att bilen kör av sig själv. Någon sorts automatisk styrning. Jag är ensam och yrvaken. Efter ett tag upptäcker jag dock att det inte finns någon automatisk styrning. Bilen kränger fram och tillbaka. Jag klättrar fram till förarsätet. Försäker styra, men det går inte. Är mitt inne i en stad. Mitt i natten. Mitt bland trånga gator. Får ingen kontroll över bilen. Kullerstenarna smattrar under mig. Minibussen studsar fram och en krock känns snart nära. Måste öppna dörren i farten och hoppa ur bilen. Rullar ut på gatan.

Listar på något sätt ut att jag befinner mig i Tyskland. Vandrar runt för att hitta nånstans att sova. Klättrar uppför en husvägg och tittar in genom fönstren. Ser ut som en café. Någon går omkring där inne och plockar undan efter dagen. Jag knackar på rutan och han släpper in mig. Måste hjälpa mig att klättra in genom det smala fönstret. Måste häva mig upp eftersom jag hänger under fönstret utmed väggen. Väl inne får jag veta att jag befinner mig i Nürnberg. Tyskland var rätt alltså. Himla skumt allt det här. Även himla osammanhängande märker jag. Sen vaknar jag.

Jag har gått och tänkt precis samma saker de senaste dagarna och nu har du verkligen satt ord på det här. Heath Ledger var sårbar i smyg. Han hade hela tiden tigit med sin vilja att dö. Så att vi, som du säger, inte hann med att visa vår tillgivenhet innan han var förlorad.

Hemskt. Jag håller med dig. Tycker verkligen synd om dig som inte fick chansen att upptäcka Ledger som destruktiv förebild.

Nu har jag ägnat de två senaste timmarna åt att läsa dåliga bloggar. Halkat in på den ena efter den andra. När tar det slut? Hur många finns det egentligen? Men framför allt: varför ska ni förstöra min nattsömn?

Kunde har gjort något jag verkligen borde ha gjort istället. Kunde ha läst ungefär 100 sidor i en bra bok istället. Dumma dumma Kristina. Kan inte ens slösurfa bland bra sidor. Det finns för mycket för att det ska vara värt besväret att leta. Så nu ska jag faktiskt försöka sova. Faktiskt. Så det så. Godnatt.

Vilket inte är så konstigt. Har mer eller mindre sovit hela dagen. Hade ställt klockan på 11, men somnade om till halv två. Sen har jag halvsovit fram till nu, när jag är jättepigg. Dumt. Börjar klockan 8 imorgon. Dumt det också. Lång dag dessutom. Skräp.

Platsen för historien är en borg som reser sig högst upp på en brant kulle. Med sina svarta murar av sten står den stabilt och har sedan länge blivit ett med naturen. Himlen är grå och luften, gräset och stenarna är våta av fukten. Det ligger en mättad känsla i luften. Kallt och tungt. Än så länge lugnt.

Kommer närmare. In i borgen, innanför murarna. Kommer in i människornas liv. De som lever där. Jag slängs in i handlingen och får veta att två rivaliserande grupper har mötts här just idag för att göra gemensam sak mot en gemensam fiende. Jag håller mig i bakgrunden och studerar de båda ledarna för grupperna. Den ena visar sig vara otroligt lik Borka i filmatiseringen av Ronja Rövardotter. Den andra i sin tur har vissa drag som sammanfaller med Ronjas pappa, Mattis.

Så smäller det. Kriget bryter ut och jag vet inte vilken sida jag tillhör. Alla verkar vilja ha ihjäl varandra och det är omöjligt att urskilja de olika grupperna eller att leta upp någon jag känner. Människor strömmar in i borgen och på något sätt lyckas jag hamna precis utanför den, vid porten. Blir klämd mellan de stridande. Indragen i deras konflikt. Hjälper inte att tala om att jag inte har något med saken att göra.

Jag hinner en bit bort från porten, men är inte ensam. Möter några som är på väg in i borgen. En av dem hugger mot mig med en liten kniv. Hugget missar men för att komma undan låtsas jag falla ner till marken och dö. För att bli lämnad ifred. Det genomskådas dock snart och jag tvingas försvara mig med den trubbiga pinne som är mitt enda vapen. Blir attackerad på nytt och den här gången träffar slaget.

Ni ser den gröna lampan på bilden. Den har jag haft nu i snart ett år sen jag hittade den hemma hos mina föräldrar när de skulle flytta. I snart ett år har den också varit trasig. Den började med att glappa för att sedan gå över i att inte fungera över huvud taget. Ganska lätt att räkna ut att det var strömbrytaren som gått sönder. Såklart. Så idag, en tid senare, gick jag och köpte strömbrytare och sladd med kontakt. Sammanlagt 108 kr och nån timmes jobb. Inte illa att få rumpan ur vagnen så snabbt, eller hur? Varför ska man låta en lampa stå och lysa svart i nästan ett år?

Tack vare panodilrus, Christer i P3 och snart även tomatsoppa och varma mackor. Har idag tagit mig igenom ett gruppmöte, en tuff cykeltur hem och 14 sidor Existentialism. Trött nu.

Måste bara säga också att det är lite skumt det där. Att ha filosofi på schemat den här veckan. Speciellt eftersom det innebär att jag måste få koll på alla begrepp och dessutom kunna föreläsa om dem. Hm. Ja, nu ska jag äta tomatsoppa och varma mackor.

Har drömt att jag varit elitåkare i skidor de två senaste nätterna. Undrar om det beror på att jag spenderat helgen hemma i sängen framför tv:n. Ofrivilligt. Helt utslagen. Kanske, jag vet inte.

Bara åtta kvar. Platt rumpa efter lång stillasittande dag. Mos i hjärnan. Men det ska det väl rådas bot på ikväll. Lite grann i alla fall. Vila nu. En liten stund i alla fall. Hej.

Var ute på promenad idag och uppmärksammade ett intressant fenomen. Kommer ni ihåg Macken-filmen och husvagnsfamiljen? Ni vet de där med likadana blå träningsoveraller och gula mössor. Har för mig att det till och med var en hund med som hade samma kläder.

I alla fall. Idag när jag gick genom stadsparken passerade jag två par som troligtvis har en hel del gemensamma plagg i sina garderober. Det första paret var i 30-årsåldern och var ute och gick med en barnvagn. Outfiten bestod av joggingskor, svarta glansiga träningsbyxor och svart vindjacka. Kläderna i samma färg och märke, med enda skillnaden att hennes jacka var mer figurskuren och hans i större storlek. Annars samma kläder.

Sekunden senare går jag förbi ett annat par, ungefär dubbelt så gamla som paret med barnvagnen. Det första jag lägger märke till är mössorna. Vita, likdana. När jag sedan synar dem en gång till upptäcker jag jackorna. Olika färg, men samma sort. Samma. Samma. Likadan.

Vad är det här? Varför gör de på detta viset? Är det för att visa sin kärlek till varandra? Är det för att det blir enklare att köpa samma kläder? Blir det billigare? Eller är det bara så att man efter en tid tillsammans växer ihop och blir samma person, siamestvillingar som tvingas ha samma kläder?

Lyckades ställa väckarklockan rätt igår kväll. Resulterade i att jag vaknade när det var tänkt. Åt frukost. Tränade för första gången efter jul. Åkte in till skolan och skrev ut artiklar. Hem och tvätta och... och...

Ååå, ändrar mig. Det här lät ju inte alls så duktigt som jag trodde att det skulle låta. Skitan. I brist på annat att skriva publicerar jag väl inlägget ändå. Hejdå.

Till årets mest dramatiska ordvitsrubrik. Är det "Korståget mot plastkassarna" eller menade ni egentligen "Korståget mot plast kass arna"? Fyndigt. Grattis.

Göra bot på DN Kultur och bli förlåten genom att betala tillbaka biljettpriset till missnöjda Arn-biobesökare. Sänka betyget i efterhand och dessutom komma undan bland kultureliten. Lägga ut 1300 spänn på att inte förlora ansiktet som kritiker. Ja, det var kanske inte så dumt ändå Fredrik.

Du finner din energi i den inre världen och gillar att tänka på saker (utan att nödvändigtvis tala om dem). Du anstränger dig att förstå andra människor.

 

Du gillar att ha struktur och ordning i ditt liv. Du använder troligtvis din kalender flitigt för att hålla koll på de saker du skall komma ihåg. Du fattar snabbt beslut även när det gäller din värdering av andra människor. Därför kan din omgivning uppfatta dig som lite dominant emellanåt.

 

Du fokuserar på "the big picture" och tycker om att teoretisera över VARFÖR saker fungerar som de gör (medan du inte bekymrar dig så mycket om detaljerna). Du är en kreativ person, som gillar att experimentera.

 

Du lever dig gärna in i andra människors situation och är snabb att stötta andra om de har behov för det. Du värdesätter känslosamhet och tar ofta beslut utifrån dina personliga värderingar.

 

---

Tja, det stämmer väl hyfsat, även om den här bilden förmodligen stämmer in på rätt många människor. Fast det är klart, jag är nog inte mer unik än så.

Ja ja, här är en länk till testet.

Det våras för rymden och för världshistorien. Kvällens filmer. Synd att jag såg om den förstnämnda, hade hellre haft kvar de fina minnena från barnomen. Synd att jag såg färdigt även den andra, skämten tog slut efter halva filmen. Vad har hänt? Innebär det här att jag aldrig kommer kunna se om någon av Mel Brooks gamla klassiker? Sorgligt.

Och som vanligt är det bara tre svenska filmer som finns med bland guldbaggenomineringarna.

Såklart. Ett av de återkommande teman jag har när det gäller mina drömmar. Självklart obehaglig. Som vanligt. Drömde att jag tittade mig i spegeln och hittade plastbitar inkilade mellan framtänderna i underkäken. Började plocka bort dem och hittade fler och fler. Plockade bort dem också. Fick använda pincett för att komma åt ordentligt. Det blödde ordentligt och till slut var det inte mycket kvar i munnen. Brr. Obehagligt.

Redan hunnit skriva ut och lämna in hemtentan, varit på en halv föreläsning och hos tandläkaren. Länge sen så mycket var uträttat redan klockan tolv. Angående hemtentan har jag redan fått vibbar att flera saker kunde ha skrivits bättre. Men, jag har ändå lärt mig nåt och den kommer nog bli godkänd, blaj blaj...

Angående tandläkaren var han verkligen en hal typ. Kollade igenom tänderna och konstaterade att allt såg bra ut på fem minuter. Trots att jag precis när jag kom dit klagat över svullet tandkött och att jag vill få bort metalltråden på insidan av tänderna på underkäken (en rest sen jag hade tandställning som 10-åring). När jag satt kvar efter han sagt att allt var klart ignorerade han totalt alla frågor. Fortsatte knappa på datorn. Jag föreslog till och med olika lösningar. Men bara hummande till svar. Undrar om han ens förstod att jag var kvar i rummet. När jag tillslut fick ur honom något var det samma svar som jag själv lagt som förslag. Åååå, allt för att han skulle slippa ge raka svar och få skulden för att åratal av tandreglering i min barndom går i sophögen när tråden tas bort.

Nu ska jag äta nudlar och grönsaker för att få bort den äckliga banansmaken i munnen.

Men det kändes alltför omotiverat. Skulle också skriva om nattens dröm, men den minns jag inte. Nu ska jag istället äta frukost. Sen så snart så snart som möjligt sätta igång med det sista arbetet på hemtentan. Blir inte roligare och mer innehållsrika inlägg än så här. Punkt.

Hade satt upp som mål att vara i princip färdig med hemtentan idag. Sket sig. Sista frågan var besvärlig. Skyller ifrån mig och förbannar Britta för att inget satt sig på hennes lektioner. Enkel utväg. Enkel strategi.

Bra är också att den inte ska vara inne förrän på måndag.