Drömdagbok

Skrivet någon gång mellan fyra och fem i natt. Efter en mardröm och 20 minuter innan jag vaknade igen av att en tavla ovanför sängen ramlade ner. En hemsk natt med andra ord. (Inlägg om drömmen kommer om en stund, jag lovar).

Öppnade precis väskan jag hade igår kväll. Undrar hur jag tänkte när jag satte dit klisterlappen. Var det medvetet att ge mig själv en känga dagen efter? Typiskt, men rätt kul överraskning...

Ni ser den gröna lampan på bilden. Den har jag haft nu i snart ett år sen jag hittade den hemma hos mina föräldrar när de skulle flytta. I snart ett år har den också varit trasig. Den började med att glappa för att sedan gå över i att inte fungera över huvud taget. Ganska lätt att räkna ut att det var strömbrytaren som gått sönder. Såklart. Så idag, en tid senare, gick jag och köpte strömbrytare och sladd med kontakt. Sammanlagt 108 kr och nån timmes jobb. Inte illa att få rumpan ur vagnen så snabbt, eller hur? Varför ska man låta en lampa stå och lysa svart i nästan ett år?

Det är inte sinnessjukt att ha en jättehund med randig fångdräkt sittandes i soffan. Det är inte det. Inte om han har varit din trogen sen du var två år.

En del av utsikten (som i övrigt inte var mycket att hurra för) från förra lägenheten. Trodde jag hade fler kort, men det var bara dessa jag hittade nu:

På fredag ska jag träffa den här underbara varelsen igen. Längtar.

Från mitt lilla köksfönster. Något att sysselsätta sig med när man inte kan sova. Nu ska jag dock göra ett seriöst försök. God natt.

Tänkte skriva ut den här bilden och rama in för väggen. Kanske kan funka?


La Pedrera, Barcelona (2005)

Jag är på riktigt ondskefullt humör idag.



Nu har jag inte tid att sitta här längre. Ska ut och leta rätt på ett sött litet oskyldigt barn att sätta tänderna i. Hoppas bilden genererar många mardrömmar inatt.

Köpte de här bilderna på muséet intill Vigelandsparken i Oslo i somras. Nu hänger de äntligen inramade på väggen hemma. Lägg namnet på minnet om du har vägarna förbi Oslo. Det var en upplevelse.


Träsnitt av Gustav Vigeland

Titta först på den övre bilden. Sen tittar du på den nedre. Sen tittar du på den övre igen. Och så fram och tillbaka, fram och tillbaka. Så snabbt du kan. Visst ser jag levande ut, som att min blick faktiskt rör sig?




Eller är det kanske din blick som rör sig?

För ett tag sen hittade jag de här bilderna på min gamla högstadieskolas hemsida. En hemsida som för övrigt inte blivit uppdaterad sen 1999. Rätt så fantastiskt. Tänk att några av mina första alster finns utlagda på Internet. På Internet! Tänk att jag kunde skulptera en halv kiwi och en liten katt när jag gick i åttan. Helt fantastiskt. Tänk om jag nu blir upptäckt tack vare bilder min gamla bildlärare tog för snart 10 år sen. Tänk!