Stumfilm
En av nattens drömmar:
Jag medverkade i en stumfim. Eller snarare jag var en av personerna i en stumfilmsliknande värld. Det var ingen filminspening även om det kändes som att världen var en film. Jag var väldigt förundrad över att filmen var i färg dock, kändes som att den var gjord så sent som på 70-talet. Men stum var den, förutom ett pålagt tal på något språk som jag inte förstår.
I alla fall. Jag var en medelålders man som letade efter sin pappa. Jag hade hört att det var riktigt dåliga förhållanden i gruvan han arbetade. Det var flera år sedan sist jag såg honom så jag tänkte att det var dags att söka upp honom.
Jag hittade honom på hans jobb precis innan han skulle ner i underjorden. Hålet han skulle ner i var en vanligt brunn i gatan. Han tog på sig en rödrutig overall och hoppade ner. Jag följde efter.
Sakta simmade vi neråt. Långt ner. Det tog ett bra tag innan det gick upp för mig att vi inte skulle kunna hämta luft förrän vi var ända nere och kom in i gruvan. Vi kom ner till botten och nu hade det börjat snurra i huvudet av syrebrist. Där nere fanns det en lucka som täcktes av några kuddar. Där skulle vi in. Eller åtminstone min far.
Sedan vet jag inte riktigt vad som hände. Jag låg bara i min säng och fick veta att min pappa dött där nere i gruvan. Han hann inte in tillräckligt snabbt eftersom vi skulle spela sten-sax-påse. Luften tog slut.
Jag medverkade i en stumfim. Eller snarare jag var en av personerna i en stumfilmsliknande värld. Det var ingen filminspening även om det kändes som att världen var en film. Jag var väldigt förundrad över att filmen var i färg dock, kändes som att den var gjord så sent som på 70-talet. Men stum var den, förutom ett pålagt tal på något språk som jag inte förstår.
I alla fall. Jag var en medelålders man som letade efter sin pappa. Jag hade hört att det var riktigt dåliga förhållanden i gruvan han arbetade. Det var flera år sedan sist jag såg honom så jag tänkte att det var dags att söka upp honom.
Jag hittade honom på hans jobb precis innan han skulle ner i underjorden. Hålet han skulle ner i var en vanligt brunn i gatan. Han tog på sig en rödrutig overall och hoppade ner. Jag följde efter.
Sakta simmade vi neråt. Långt ner. Det tog ett bra tag innan det gick upp för mig att vi inte skulle kunna hämta luft förrän vi var ända nere och kom in i gruvan. Vi kom ner till botten och nu hade det börjat snurra i huvudet av syrebrist. Där nere fanns det en lucka som täcktes av några kuddar. Där skulle vi in. Eller åtminstone min far.
Sedan vet jag inte riktigt vad som hände. Jag låg bara i min säng och fick veta att min pappa dött där nere i gruvan. Han hann inte in tillräckligt snabbt eftersom vi skulle spela sten-sax-påse. Luften tog slut.
Kommentarer
Trackback
