Tema dödsångest, del 2
Efter nattens första dröm somnar jag om ganska snart. Också denna dröm har en ganska otydligt början. Kommer in någonstans i mitten.
Vi har precis satt upp en ny lampa i taket hemma. Med levande ljus och någon sorts krans under ljusen. Liknar faktiskt en luciakrona. Vi har gått på stan hela dagen och stämningen har varit spänd. Det känns som att något hänger i luften.
Det dröjer inte heller länge innan vi börjar bråka om lampan. Vart den ska hänga, hur den ska hänga och tillslut om det ens var en bra idé att köpa den. Jag upplever det mest som att det är han som klagar. Klagar över att han inte har fått bestämma något angående det här.
Diskussionen blir häftigare. Vi skriker på varandra. Sakerna vi säger handlar inte egentligen om lampan längre. Det går djupare. Till personangrepp. Han säger att han har fått nog av mig. Jag säger att jag har fått nog av honom.
I raseri ställer jag mig på en stol för att ta ner och slänga ut den förbannade lampan. Jag börjar skruva på den och upptäcker att ett av ljusen sprakar när jag gör det. Tänker inte på att lampan även är elektrisk. Försöker på nytt ta ner den. Så sprakar det igen, den här gången kraftigare. Jag får en stöt och faller med lampan halvt hängande ner från taket.
Elektricitet går genom rummet och vi båda får stötar. Han sitter i soffan och skakar kraftigt. Mer än jag. Skriker ut av smärta. Får knappt fram några ord, men pekar åt mig att dra ur sladden. Jag kan knappt röra mig. Kroppen sitter fast vid golvet. Precis som i den förra drömmen tänker jag att jag kommer dö. Att vi båda kommer dö. Som ovänner.
Jag sträcker mig mot kontakten. Drar i den, men den går bara sönder mer. Vi tittar på varandra. Ingen får fram något ord, men blickarna säger att det här är sista gången vi ser på varandra. Ett avsked.
Vi har precis satt upp en ny lampa i taket hemma. Med levande ljus och någon sorts krans under ljusen. Liknar faktiskt en luciakrona. Vi har gått på stan hela dagen och stämningen har varit spänd. Det känns som att något hänger i luften.
Det dröjer inte heller länge innan vi börjar bråka om lampan. Vart den ska hänga, hur den ska hänga och tillslut om det ens var en bra idé att köpa den. Jag upplever det mest som att det är han som klagar. Klagar över att han inte har fått bestämma något angående det här.
Diskussionen blir häftigare. Vi skriker på varandra. Sakerna vi säger handlar inte egentligen om lampan längre. Det går djupare. Till personangrepp. Han säger att han har fått nog av mig. Jag säger att jag har fått nog av honom.
I raseri ställer jag mig på en stol för att ta ner och slänga ut den förbannade lampan. Jag börjar skruva på den och upptäcker att ett av ljusen sprakar när jag gör det. Tänker inte på att lampan även är elektrisk. Försöker på nytt ta ner den. Så sprakar det igen, den här gången kraftigare. Jag får en stöt och faller med lampan halvt hängande ner från taket.
Elektricitet går genom rummet och vi båda får stötar. Han sitter i soffan och skakar kraftigt. Mer än jag. Skriker ut av smärta. Får knappt fram några ord, men pekar åt mig att dra ur sladden. Jag kan knappt röra mig. Kroppen sitter fast vid golvet. Precis som i den förra drömmen tänker jag att jag kommer dö. Att vi båda kommer dö. Som ovänner.
Jag sträcker mig mot kontakten. Drar i den, men den går bara sönder mer. Vi tittar på varandra. Ingen får fram något ord, men blickarna säger att det här är sista gången vi ser på varandra. Ett avsked.
Kommentarer
Trackback
