Drömdagbok

Det är inte sinnessjukt att ha en jättehund med randig fångdräkt sittandes i soffan. Det är inte det. Inte om han har varit din trogen sen du var två år.

Såg precis den här reklamen på tv. Är det verkligen nyttigt att dricka alkohol när man är gravid, Elin? Eller går du på väldigt starka tabletter eller håller du bara på att svimma? Det ser inte bra ut i alla fall. Arla borde låta dig vila i stället. Jag blir förskräckt när jag ser hur illa bönderna har det inom mjölkindustrin!

Så här är det: Jag hör till de som fortfarande är så pass barnsliga att de blir glada när de får post. När det skramlar till i brevinkastet på förmiddagen eller när det ligger ett kuvert eller en tidning på mattan när man kommer hem. Sån är jag och det erkänner jag. Tänker inte skämmas för det.

Dock gör det här att jag drabbas extra hårt av K. Norman, tjejen som bodde här före mig och som fortfarande får post hit (ibland flera gånger i veckan). Varför ska jag behöva lida för att hon inte gjorde adressändring för 10 månader sen när hon flyttade? Eller för att posten inte kan läsa på min namnskylt och se att det är JAG som bor här? Det är faktiskt ganska förnedrande att ge mig förhoppningar, för att sedan grusa dem när jag ser hennes namn på kuvertet i stället.

Nu är jag trött på Ekonomihögskolan och danska Skats fönsterkuvert som inte är till mig. Inte särskilt snällt. Så, snälla sluta!

En del av utsikten (som i övrigt inte var mycket att hurra för) från förra lägenheten. Trodde jag hade fler kort, men det var bara dessa jag hittade nu:

Men det blev två avsnitt Twin Peaks i stället. Känns lika bra för det. Lite sämre känns det dock att jag börjar kl åtta imorgon. Måste nog äta nåt först bara, sen ska jag sova. Jag lovar. God natt.

Pust! Nu är jag helt slut. Tog tag i microproblemet och bar ner den vita klumpen till förrådet. Detta innebar dock också att jag var tvungen att möblera om hela förrådet, då det är extremt litet och extremt fullt. Men jag fick in allt igen, så nu är jag nöjd. Hittade en gammal lampa också, som fick åka upp till lägenheten igen. Ta microns plats. Ja, nej nu ska jag sluta tjata om allt pyssel här hemma. Vill ju inte råka ut för fler påhopp som antyder att jag skulle vara mindre begåvad.

Nu är det dags att fortsätta läsa om skolbarns kognitiva, sociala och känslomässiga utveckling. Hej så länge!

Så här i efterhand har det varit ett ganska tråkigt och outvecklande förhållande för min del. Jag känner inte att jag har fått så mycket utbyte som jag hade hoppats på från din sida. Tyvärr, nu är det slut. Från och med nu kommer jag bara utnyttja dig för att länka till den här bloggen. Så är det. Bara att svälja och gå vidare. Hejdå lilla vän!

Gick upp en halvtimme tidigare än vanligt för att hinna tvätta håret. En oerhörd lyx på morgonen. Händer inte ofta annars. Duschen tar längre tid, håret måste fönas, fixas och så vidare. Ni förstår.

Så i morse lyckades jag ta mig upp tidigare. Letade mig in i badrummet och den efterlängtade duschen. Satte på kranen och vred på varmvatten.

Först är vattnet kallt. Jag väntar en stund. Sen är det iskallt. Väntar en stund till. Fortfarande lika kallt. Vrålar rakt ut. Jag vägrar duscha kallt. Blir en tvivelaktig snabbtvätt och sen fort på med kläderna.

Saken är den att det inte slutade här. Eftersom jag gick upp tidigare och nu inte fick en lång, skön och varm dusch bestämde jag mig för att ta det lugnt resten av morgonen i stället. Ta god tid på mig. Vilket resulterade i panik fem över nio och en svettig cykeltur till skolan.

Ni kan ju tänka er att jag har känt mig mindre fräsch idag.

Drömde att jag var i Värnamo för att titta på var författaren Albert Camus hade bott någonstans. Knasigt, visste inte att han hade bott i Sverige.

Jag ska inte köpa en massa möbler och skit så länge jag inte har råd med att köpa det jag vill. Så det så. Ha!

Framförallt min förbannade tv-bänk. Hatar den. Vill bara slänga ut. Ut ut ut!

Nej, nu är jag så trött på att ekonomin ska få begränsa hur det ser ut hemma. Det är dags för att försöka skruva isär en bänk och skapa en hylla. Önska mig lycka till!

Ytterligare ett kapitel färdigläst. Bara fem kvar innan duggan. 170 sidor. Stora amerikanska sidor (ja, även böckerna är fetare där). Ja ja, men dagen är ju faktiskt inte så långt gången och duggan är den 5 december. Lugnt hav än så länge. Nu ska jag äta lunch. Hungrig.

Jag vet inte om jag har pratat om det här innan. Men i mitt trapphus och främst på min våning känns det som att vi alla bor i samma lägenhet. Jag hör när den ena grannen går på toa. Jag hör när de på andra sidan lyssnar på kristen rockmusik på helgerna (ja jag hör texten och ja, de lyssnar bara på musik på helgen).

Värst är dock att jag hör deras ytterdörrar som om de vore min egen. Till en början när jag bodde här var jag helt övertygad om att någon var på väg in i min lägenhet när grannarna kom hem. Känner mig fortfarande inte helt säker, även om dörren är låst. Så väl hörs det.

När dörrarna låter kan ni också tänka er att brevinkasten låter. Att jag blir väckt klockan fyra varje morgon av tidningsbudet. Trots att jag inte ens har en tidning själv. Inatt hade han till och med mage att prata i telefon utanför min dörr.

Till sist, som ni kanske förstår, leder även detta till att jag tystas ner till musnivå. Med rädsla för att få klagomål.

Ja, till dromdagbok.blogspot.com

Sådär, nu har precis ätit upp den tredje portionen pastagratäng på tre dagar. Den var god, fast jag är ganska trött på pastagratäng nu. Undrar när jag ska äta den fjärde och sista portionen?

Nu ska jag diska tallriken, borsta tänderna och läsa ett par hundra sidor i Development through the lifespan. Sen ska jag läsa ett par hundra sidor till i en annan bok.

Drömmen började med att några frikyrkliga människor sjöng nere på gatan utanför mit hus. De stod på en lång rad och var minst 15 stycken. Det var sjukt irriterande. Jag tog fram kameran och filmade dem i smyg, för att jag skulle kunna visa upp det här för andra. Det var ju ändå en ganska ovanlig händelse. Då upptäckte en av killarna det och gick fram till fönstret. Han började fota mig tillbaka. Gav igen.

Så här höll det på hela dagen. Framåt kvällen hade stämningen blivit mycket mer hotfull. Jag hade en glipa längst ner i fönstret och eftersom jag bor på bottenvåningen kunde de sticka in handen där. Några småkillar bestämde sig för att tända eld på huset genom att stoppa in brinnande papper genom hålet.

Det fanns inget sätt att stoppa dem. När jag försökte prata förklarade de hela tiden att det var mitt fel och att de hade rätt att tända eld på min lägenhet.

Nu läste jag precis igenom några gamla dröminlägg och motivationen kom tassande. Känns lovande. Då ska jag verkligen gå och lägga mig nu. Men hoppas inte på för mycket. För man vet ju aldrig hur kartan ser ut imorgon.

God natt igen. På riktigt.

...och nu har det hänt.

Det är inte för att jag har slutat drömma som jag har slutat skriva om mina drömmar. Ånej, jag förföljs fortfarande av det ena sjukare än det andra om nätterna. Det är bara så att helt plötsligt känns det inte så hett att ha en drömdagbok längre. Jag känner mig som en astrologiintresserad tioåring och skäms till och med ibland för att jag tyckte att det var tufft att skriva ner sina drömmar.

Jag ska sova nu och hoppas på bättre tankar imorgon. Vill inte lägga ner bloggen på grund av en stunds tvivel. Men så här kan det inte fortsätta. Har ju totalt vissnat. Ofattbart att ens fem personer läser det här varje dag när det är veckor sen jag skrev något sist.

Tack för idag. God natt.

Det var mörkt och regnigt. Tror att jag var i området kring min gamla lågstadieskola. Jag blev jagad av stora bruna djur, som såg ut som en blandning mellan mördarsniglar och tjurar. Det hade startat en epidemi och dessa djur förökade sig okontrollerat. Alla människor verkade samtidigt ha försvunnit. Gatorna var tomma.

Jag minns inte så mycket mer men jag tror att jag lyckades undkomma.

På att uppdatera. Vet inte om det kommer bli så mycket ändring på det. Men nu har jag fått det sagt i alla fall. Tror jag ska försöka bättra mig. Om suget finns där. Så, börjar med att berätta om nattens dröm.