Drömdagbok

I natt drömde jag en av de där återkommande drömmarna. Eller i alla fall en dröm som känns ständigt återkommande.

I drömmen ska jag till simhallen och simma. Ska träffa några kompisar där och när jag kommer dit visar det sig att dessa kompisar är tre tjejer som gick i min gymnasieklass. Några som jag idag inte har någon som helst kontakt med. Två av dem har dessutom med sina pojkvänner, vilka jag aldrig ens sett innan.

Jag träffar dem nere i omklädningsrummet, försenad och stressad. Stämningen är otrevlig och jag känner mig hela tiden utanför. Som om de undrar vad jag egentligen gör där. Varför jag kommer och stör dem i deras umgänge.

Jag beter mig klumpigt och tar väldigt lång tid på mig att byta om. Fumlar med nyckeln till skåpet, hittar inte mina badkläder och tar på mig bikinitrosorna åt fel håll. Hela tiden studerad av de andra. Skämmer ut och blottar mig (rent bokstavligt) inför alla som är i omklädningsrummet. Ingen undgår mitt beteende och jag ser inget slut på förnedringen. Känns som att jag aldrig kommer bli färdig. Aldrig kommer få komma därifrån och hoppa i det befriande vattnet. Samtidigt blir de andra mer och mer irriterade och otåliga och när jag väl är färdig har simhallen stängt.