Drömdagbok

I drömmen ska jag åka tåg till Sydeuropa någonstans. Mina föräldrar är med till en början och ska hoppa av före mig. Snart efter att de har gjort det somnar jag. Vaknar en stund senare. Känns som om jag bara sovit någon timme. En timme, under vilken jag har hunnit hamna i baksätet på en minibuss.

Ser nu att bilen kör av sig själv. Någon sorts automatisk styrning. Jag är ensam och yrvaken. Efter ett tag upptäcker jag dock att det inte finns någon automatisk styrning. Bilen kränger fram och tillbaka. Jag klättrar fram till förarsätet. Försäker styra, men det går inte. Är mitt inne i en stad. Mitt i natten. Mitt bland trånga gator. Får ingen kontroll över bilen. Kullerstenarna smattrar under mig. Minibussen studsar fram och en krock känns snart nära. Måste öppna dörren i farten och hoppa ur bilen. Rullar ut på gatan.

Listar på något sätt ut att jag befinner mig i Tyskland. Vandrar runt för att hitta nånstans att sova. Klättrar uppför en husvägg och tittar in genom fönstren. Ser ut som en café. Någon går omkring där inne och plockar undan efter dagen. Jag knackar på rutan och han släpper in mig. Måste hjälpa mig att klättra in genom det smala fönstret. Måste häva mig upp eftersom jag hänger under fönstret utmed väggen. Väl inne får jag veta att jag befinner mig i Nürnberg. Tyskland var rätt alltså. Himla skumt allt det här. Även himla osammanhängande märker jag. Sen vaknar jag.