Drömdagbok

Är hos tigrar på en djurpark. Samma tigrar som jag drömt om innan. Tillsammans med en liten tjej. Vet inte riktigt vem hon är. Vi matar tigrarna med knäckebröd och leverpastej. De är bakom galler. Förutom en ungtiger som inte anses så farlig. Han är i ett annat rum men kommer fram till oss. Går på bakbenen och är ganska stor för att inte vara fullvuxen. Pratar med oss med en djup basröst. Ungefär som man tänker sig att tigrar pratar i sagorna. Minns dock inte vad han sa, med det var ganska hotfullt. Tjejen vill sen gå in till de stora tigrarna, men det hinner vi inte förrän drömmen är slut.

Drömmer återigen att jag är i ett högt hus som inte direkt står stadigt på marken. För att ens komma in i det måste man ta en utvändig stege eller betala dyrt för att ta hissen uppför den branta backen. Jag väljer hissen, men väl uppe i lägenheten på elfte våningen börjar hela huset snurra och gunga. Inte roligt det här. Blir inte direkt av med min höjdrädsla tack vare de här drömmarna.

Drömde att jag var i Värnamo för att titta på var författaren Albert Camus hade bott någonstans. Knasigt, visste inte att han hade bott i Sverige.

Drömmen började med att några frikyrkliga människor sjöng nere på gatan utanför mit hus. De stod på en lång rad och var minst 15 stycken. Det var sjukt irriterande. Jag tog fram kameran och filmade dem i smyg, för att jag skulle kunna visa upp det här för andra. Det var ju ändå en ganska ovanlig händelse. Då upptäckte en av killarna det och gick fram till fönstret. Han började fota mig tillbaka. Gav igen.

Så här höll det på hela dagen. Framåt kvällen hade stämningen blivit mycket mer hotfull. Jag hade en glipa längst ner i fönstret och eftersom jag bor på bottenvåningen kunde de sticka in handen där. Några småkillar bestämde sig för att tända eld på huset genom att stoppa in brinnande papper genom hålet.

Det fanns inget sätt att stoppa dem. När jag försökte prata förklarade de hela tiden att det var mitt fel och att de hade rätt att tända eld på min lägenhet.

Det var mörkt och regnigt. Tror att jag var i området kring min gamla lågstadieskola. Jag blev jagad av stora bruna djur, som såg ut som en blandning mellan mördarsniglar och tjurar. Det hade startat en epidemi och dessa djur förökade sig okontrollerat. Alla människor verkade samtidigt ha försvunnit. Gatorna var tomma.

Jag minns inte så mycket mer men jag tror att jag lyckades undkomma.

Länge sen jag hade en natt med så här mycket drömmar. Sov ganska oroligt, vaknade flera gånger. Kan kanske hänga ihop med det.

Den dröm jag minns tydligast är att jag cyklade på en 90-väg mitt i natten utan lyse. Någonstans utanför Borensberg. Jag skulle hjälpa en björn hem. Var livrädd både för björnen och för att bli påkörd av bilar.

I nattens dröm var jag i en stor stad. Minns inte vilket land, men det var inte Sverige. Jag var ensam och skulle åka tunnelbana eller tåg. Känner igen den här drömmen. Eller åtminstone världen jag befinner mig i. Den här staden. Som en blandning mellan Berlin, London och Madrid. Eller något åt det hållet.

Den här drömmen hade dock nya inslag. Jag står vid en busshållplats och funderar över vart jag ska ta vägen. Då kommer det fram en litet flicka till mig. Hon kan inte vara mer än åtta nio år. Hon vill prata och tar mig i handen. Hon har en penna i handen och säger att hon vill rika nåt på min arm. Ganska snart förstår jag dock att det är något hon är ute efter. Hon ta hela tiden på mig och på mina kläder. Jag blir rädd och går därifrån, men hon är snabb och stark. Jag blir inte av med henne. Hon försöker ta mina saker och det slutar med att jag måste bli våldsam för att få bort henne. Jag knuffar iväg henne men hon kommer hela tiden tillbaka. Jag slår mot henne men ingenting hjälper. Efter ett tag lyckas jag få tag i hennes plånbok. Hittar mitt körkort där, som hon tydligen har stulit. Dessutom ser jag att den är full med pengar. Sedelfacket är proppfullt. Innan jag hinner konfrontera henne med detta vaknar jag och drömmen är slut.

Jag har dåligt samvete för att jag slog henne.

En av nattens drömmar:

Jag medverkade i en stumfim. Eller snarare jag var en av personerna i en stumfilmsliknande värld. Det var ingen filminspening även om det kändes som att världen var en film. Jag var väldigt förundrad över att filmen var i färg dock, kändes som att den var gjord så sent som på 70-talet. Men stum var den, förutom ett pålagt tal på något språk som jag inte förstår.

I alla fall. Jag var en medelålders man som letade efter sin pappa. Jag hade hört att det var riktigt dåliga förhållanden i gruvan han arbetade. Det var flera år sedan sist jag såg honom så jag tänkte att det var dags att söka upp honom.

Jag hittade honom på hans jobb precis innan han skulle ner i underjorden. Hålet han skulle ner i var en vanligt brunn i gatan. Han tog på sig en rödrutig overall och hoppade ner. Jag följde efter.

Sakta simmade vi neråt. Långt ner. Det tog ett bra tag innan det gick upp för mig att vi inte skulle kunna hämta luft förrän vi var ända nere och kom in i gruvan. Vi kom ner till botten och nu hade det börjat snurra i huvudet av syrebrist. Där nere fanns det en lucka som täcktes av några kuddar. Där skulle vi in. Eller åtminstone min far.

Sedan vet jag inte riktigt vad som hände. Jag låg bara i min säng och fick veta att min pappa dött där nere i gruvan. Han hann inte in tillräckligt snabbt eftersom vi skulle spela sten-sax-påse. Luften tog slut.

Vaknade med en skön känsla och ville inte gå upp när klockan ringde. Resulterade också i en omsomning på en och en halv timme. Men det är inget jag har dåligt samvete över. Faktiskt inte. Så det så.

Drömde att jag såg ut som Musse Hasselvall här ovan. Jag hade fått hans ansikte för att få fördelar tack vare utseendet. Det skulle stärka min ställning på något sätt. Vet inte riktigt om jag tror på den möjligheten. Men okej, så var det.

Inte helt oväntat var det mycket fokus på öronen i den här drömmen. Bland annat fick jag hjälp av en tant att göra hål i dem. Med en säkerhetsnål. Hade en mindre och en större ring. Hålet med den större ringen blev sedan infekterat och halva örat svullnade upp. Jag fick ännu större öron. Stora röda öron.

Men det konstigaste av allt var nog ändå att jag hade fått Musses ansikte för att bli snyggare.

Vaknade av mardrömmar inatt. Minns dock inte vad jag drömde. Riktigt irriterande. Var till och med tvungen att stiga upp ur sängen och gå en sväng i lägenheten. För att lugna ner mig och försäkra mig om att jag inte skulle fortsätta drömma på samma spår när jag somnat om.

Minns att jag hade en ganska trevlig dröm först som sedan övergick i hemskheter. Att jag sprang runt någonstans. Något åt det hållet.

Störande det här. Får återkomma om jag kommer på hur det var helt enkelt.

Jag drömde att jag var hos frisören. Jag kom dit för att bli klippt, men det slutade inte riktigt så. På hennes inrådan bestämde vi istället att jag skulle färga min hud. Blå. Inga konstigheter, hon fixade det.

Sen kom diskussionen upp om vi kanske skulle färga mitt hår blått också. Det skulle ju passa bättre till huden. Konstigt nog blev detta ett svårare beslut. Jag blev väldigt osäker och visste inte om jag skulle kunna trivas i blått hår. Minns inte hur det blev sen heller eftersom det kom upp andra saker ivägen hela tiden.

Frisören sprang fram och tillbaka. Hon verkade väldigt nervös och osäker på sig själv. Vid ett tillfälle kramade hon om mig bakifrån där jag satt i stolen. Säger att jag är den enda hon har.

Det var också en annan frisör där. Hon var ny på sitt jobb och behövde hela tiden hjälp av min frisör. Jag tror jag var på det där stället i över tre timmar innan drömmen var slut.

En skön natt utan mardrömmar. Minns inte en sekund av vad jag drömde. Behövde det efter förra natten. Även om det var riktigt trögt att komma upp ur sängen i morse. Pust och stön. Men nu är jag hemma igen och har varit riktigt duktig hela dagen.

Efter nattens första dröm somnar jag om ganska snart. Också denna dröm har en ganska otydligt början. Kommer in någonstans i mitten.

Vi har precis satt upp en ny lampa i taket hemma. Med levande ljus och någon sorts krans under ljusen. Liknar faktiskt en luciakrona. Vi har gått på stan hela dagen och stämningen har varit spänd. Det känns som att något hänger i luften.

Det dröjer inte heller länge innan vi börjar bråka om lampan. Vart den ska hänga, hur den ska hänga och tillslut om det ens var en bra idé att köpa den. Jag upplever det mest som att det är han som klagar. Klagar över att han inte har fått bestämma något angående det här.

Diskussionen blir häftigare. Vi skriker på varandra. Sakerna vi säger handlar inte egentligen om lampan längre. Det går djupare. Till personangrepp. Han säger att han har fått nog av mig. Jag säger att jag har fått nog av honom.

I raseri ställer jag mig på en stol för att ta ner och slänga ut den förbannade lampan. Jag börjar skruva på den och upptäcker att ett av ljusen sprakar när jag gör det. Tänker inte på att lampan även är elektrisk. Försöker på nytt ta ner den. Så sprakar det igen, den här gången kraftigare. Jag får en stöt och faller med lampan halvt hängande ner från taket.

Elektricitet går genom rummet och vi båda får stötar. Han sitter i soffan och skakar kraftigt. Mer än jag. Skriker ut av smärta. Får knappt fram några ord, men pekar åt mig att dra ur sladden. Jag kan knappt röra mig. Kroppen sitter fast vid golvet. Precis som i den förra drömmen tänker jag att jag kommer dö. Att vi båda kommer dö. Som ovänner.

Jag sträcker mig mot kontakten. Drar i den, men den går bara sönder mer. Vi tittar på varandra. Ingen får fram något ord, men blickarna säger att det här är sista gången vi ser på varandra. Ett avsked.

Den första drömmen minns jag inte så mycket av. Bara slutet:
Jag ligger i min säng och försöker sova. Plötsligt får jag fruktansvärt ont i underkäken. En obegriplig smärta. Ingenting jag känt tidigare under dagen. Sedan börjar käken röra sig. Fram och tillbaka. Som när en ko idisslar. Fast här med ofrivilliga, häftiga rörelsen.

Jag försöker hålla fast käken men det går inte. Den fortsätter svänga fram och tillbaka. Det gör mer ont. Jag får svårt att andas och  tappar helt kontrollen över min kropp. Jag tänker att jag nu inte har lång tid kvar. Smärtan kommer ta död på mig.

Tack och lov vaknar jag innan dess.

Typiskt. Jag säger att jag ska drömma. Går in för det. Hoppas på resultat men tror innerst inne att det ska leda till en natt utan drömmar. Och vad händer? Jag drömmer så pass sjukt att jag måste censurera bort hela drömmen. Skit också.

Jag har bestämt mig för att det här ska bli en riktigt spännande natt. Återkommer med rapport imorgon. God natt.

Det är något lurt med mina drömmar på sistone måste jag säga. I natt drömde jag återigen att jag var i skolan. Minns inte riktigt vad som hände. Bara att jag satt på en föreläsning och att flera från min klass var där. Skumt. Undrar om det tyder på någonting det här. Eller så är det kanske bara så att något som upptar större delen av ens liv även återspeglas i drömmarna.

Kommer hem från jobbet. Innan jag ska fortsätta jobba kvällen. Vi åker iväg en sväng. Det hinner vi. Kommer inte ihåg varför. Vi åker mot Malmö. Kommer till ett stort friluftsområde. Det är han som kör. Ut i skogen. Förbi fotbollsplaner. Elljusspår. Långt in i skogen.

Jag kommer på att jag ska jobba. Flera timmar försenad. Måste hem. Han bestämmer sig för att gå. Gillar inte att köra bil. Tjurig som vanligt. Jag tar bilen själv. Men hittar inte. Kör runt på små grusvägar. Jag är värdelös på att köra. Stressad och vilse. Paniken börjar komma. Träffar två kvinnor på cykel. De hjälper mig att hitta. Kör på en kurvig stig. Mellan träden. Alldeles för stor bil. Får lämna den och gå. Går genom ett gammalt hus som varit omklädningsrum. Trånga korridorer med många dörrar. Gröna väggar.

När jag kommer ut väntar en massa människor där. Bland annat min pappa. Några av mina kompisar. Några av hans. Han är dock inte där. Har inte hittat ut än. Jag trodde han skulle hinna ut före mig eftersom han hittade. Alla är väldigt oroliga.

Jag försöker ringa honom. Varje gång jag slår in numret slår jag fel. Försöker gång på gång. Får aldrig in rätt siffror. Trots att jag ringt numret tusentals gånger. Ingen annan får tag på honom heller. Timmarna går. Jag är tillslut den enda som väntar där utanför skogen. Oroligt.

När jag vaknar har han fortfarande inte kommit tillbaka.