Drömdagbok

Så här är det: Jag hör till de som fortfarande är så pass barnsliga att de blir glada när de får post. När det skramlar till i brevinkastet på förmiddagen eller när det ligger ett kuvert eller en tidning på mattan när man kommer hem. Sån är jag och det erkänner jag. Tänker inte skämmas för det.

Dock gör det här att jag drabbas extra hårt av K. Norman, tjejen som bodde här före mig och som fortfarande får post hit (ibland flera gånger i veckan). Varför ska jag behöva lida för att hon inte gjorde adressändring för 10 månader sen när hon flyttade? Eller för att posten inte kan läsa på min namnskylt och se att det är JAG som bor här? Det är faktiskt ganska förnedrande att ge mig förhoppningar, för att sedan grusa dem när jag ser hennes namn på kuvertet i stället.

Nu är jag trött på Ekonomihögskolan och danska Skats fönsterkuvert som inte är till mig. Inte särskilt snällt. Så, snälla sluta!