Drömdagbok

...och nu har det hänt.

Det är inte för att jag har slutat drömma som jag har slutat skriva om mina drömmar. Ånej, jag förföljs fortfarande av det ena sjukare än det andra om nätterna. Det är bara så att helt plötsligt känns det inte så hett att ha en drömdagbok längre. Jag känner mig som en astrologiintresserad tioåring och skäms till och med ibland för att jag tyckte att det var tufft att skriva ner sina drömmar.

Jag ska sova nu och hoppas på bättre tankar imorgon. Vill inte lägga ner bloggen på grund av en stunds tvivel. Men så här kan det inte fortsätta. Har ju totalt vissnat. Ofattbart att ens fem personer läser det här varje dag när det är veckor sen jag skrev något sist.

Tack för idag. God natt.