Drömdagbok

Pip pip, pip pip... klockan ringer. Alltså den stiliga väckarklocka jag köpte i Lissabon i julas. Cremefärgad med rundade kanter och smala slimmade metallben. Väckarklockan som jag äntligen hittade, efter att ha levt utan i ett halvår. Den är fin, jag lovar.

Pip pip... igen.

Jag vaknar och tänker: "Å nej, inte vakna redan. Jag gick ju precis och la mig. Vad är det här? Vad är det för ljud? Sluta!". Rullar över mot väckarklockan och ser att det är den som väckt mig. Trycker på snoozeknappen och somnar om. Skönt.

Fem minuter senare: fejkat fågelkvitter och nåt ljud som ska föreställa en melodi framförd på en flöjt... det är mobilens tur. Samma mobil som väckt mig till och från de senaste tre åren. Samma melodi som får magen att vända sig ett varv varje gång jag hör den. Äckligt låtsaskäck och vidrig. Jag har förbannat mig varje morgon att jag inte bytt ut den.

Fågelkvittret fortsätter...

Jag vaknar och tänker: "Å, vad är det här för trevlig sång? Den kanske man skulle vakna och lyssna på. Vad trevligt. Inga problem, jag går upp direkt!".