Drömdagbok

Det finns inget värre än att träffa vuxna människor som precis har sovit ett par timmar på eftermiddan. Det är ett fenomen, ska jag tala om. Alltså hur griniga alla, inklusive jag själv, blir. Det är inte alls som med små barn. Snarare tvärt emot. Barn sover när de blivit för griniga och är gulliga igen när de vaknar. Hos vuxna är den omedelbara förändringen bara en katastrof.

Vaknade precis upp från en sådan tupplur. Känner mig verkligen på krigsstigen nu. Är glad att jag är ensam så ilskan i alla fall inte behöver gå ut över nån annan. Känslan jag har i kroppen kan liknas med att bli uppryckt ur sängen i håret. Förmanad upprepade gånger genom en megafon: Nu är minsann klockan halv sex och du kan inte sova bort hela kvällen. Hur skulle det se ut? Du kommer aldrig kunna somna ikväll. Tänk på att du är en vuxen människa som har vissa plikter här i livet. Hur tänkte du egentligen när du gick och la dig?!
        Det fortsätter sen med att du tittar ut genom fönster och ser att du precis missat dagens enda två soltimmar. Snart är det mörkt och du duger inte till nånting. Du sitter bara förlamad på sängkanten och hoppas på att känslan långsamt  ska rinna ur kroppen.

Men vet ni vad? Ibland är det värt den här timmen av plåga efter att man vaknat. Framåt kvällen och natten känns det nämlgen mycket bättre. Då är man pigg som en filur och somnar aldrig!