
Tydligen är det så att "enligt existentialistisk uppfattning består det farliga i språket i att man kan förväxla blotta kännedomen om de språkliga uttrycken med det som de angår". Det finns tydligen en skillnad mellan språket och det språklösa beskådandet av den icke-språkliga realiteten, alltså idén. Aha, nu förstår jag! Språket står i vägen för sanningen. Eller? Ååh, jag blir smått galen. Snälla Sartre, Kierkegaard eller Pascal, kom och sitt på min axel och viska i mitt öra!