Drömdagbok

Inte så innehållsrik dröm inatt, men ändå. Träffade halva min högstadieklass utanför Eden (ett hus där vi har många föreläsningar nu i Lund). Alla gick i samma klass och läste till läkare. Konstigt. De flesta av dem har jag inte träffat sen vi slutade nian. Tänka sig att så många skulle sluta som läkare. Bland annat en kille med nynazistiska idéer på den tiden. Tyckte väldigt illa om honom då. Nu såg han ut att vara en riktig svärmorsdröm.

Jag hann dock inte prata med någon en längre tid. Långt ifrån alla orkade hälsa och flera stycken kände inte ens igen mig. Plötsligt var det ingen kvar. Ingen som stannade för att småprata lite. Underligt med tanke på hur länge sen det var vi sågs.

Nu kom ytterligar en dröm från natten till mig:

Jag är på mitt gamla jobb här i Lund. Där jag jobbade ett år för att skaffa mig arbetslivserfarenhet. I drömmen har jag inte jobbat där på ett tag. Jag kommer tillbaka och ingen i personalen känner igen mig. Stället har vuxit och det är också många nya anställda.

Känner mig väldigt ensam och vilsen. Allt är nytt. Hittar inte längre i lokalerna. Tilldelas ett mycket konstigt schema. Min matlåda försvinner från kylskåpet. Ingen vill hjälpa mig. Den enda som känner igen mig är en kille i 15-årsåldern som jag har har sett tidigare. Jobbar han verkligen där?

Det värsta är dock att jag har drömt den här drömmen flera gånger tidigare. Vilket kanske inte är så konstigt egentligen. Jag har flera gånger funderat på att jobba lite extra där nu när jag pluggar. Ingen stor grej. Men det tynger mig, eftersom jag får dåligt samvete av att jag inte lyfter rumpan och ringer chefen. Så jobbigt är det faktiskt inte. Ger dessutom välbehövliga pengar. Men jag vill inte komma tillbaka om det ska vara så som i drömmen.

Jag minns två olika drömmar från inatt.

I den första är jag med och spelar ett spel. Med stora farliga djur. Det är en noshörning, en björn, en tiger och flera tjurar. Spelet går ut på att bussa dessa djur på varandra. På min noshörning har jag även satt ett förlängt horn för att ge extra skada. Och djuren skadar varandra. Vi tittar på. Jag vet att jag inte gillar det, men är ändå med i spelet. Hemskt.

Den andra drömmen utspelar sig på någon slags skola. Lärare på skolan är en lärare på min utbildning. Nu befinner vi oss dock i högstadiet igen. Dagens uppgift är att vi ska göra en hemsida. Det är den enda information vi får. Alla andra verkar fatta grejen och sätter igång. Själv sitter jag i flera timmar totalt utan idéer.
        Så kommer läraren tillbaka och meddelar att sidan vi ska göra ska sälja en produkt. Några i min klass bestämmer sig för att sälja några konstiga och fula täcken som de broderar själva. Alla runt omkring mig har idéer. Jag kommer fortfarande inte på något. Tilde Fröling, som också går i min klass, har kommit på en idé där hon ska sälja en kräm man blir tunnhårig av. Hon har till och med gjort en modell av sitt eget huvud som hon stolt visar upp. När drömmen tar slut har jag inte lyckats åstadkomma någonting.

När jag vaknar har jag dessutom en konstig känsla i kroppen. Jag är irriterad på en person. Känslan hänger kvar och det känns som den här personen har gjort mig något i drömmen. Minns dock inte vad.

Nu kommer den till mig. Väldigt inspirerad av vad jag gjorde, tänkte på och pratade om igår.

I drömmen är jag på bio. Sitter med en kattunge i knät. En riktigt vild liten svart kattunge, som biter mig i handen. Många människor på bion jag känner. Pratar dock inte med någon. Förutom killen som sitter bredvid mig, men honom känner jag inte. Har en massa filtar i knät.

Efter bion (om det nu är samma dröm) går jag hem till min husbil. Min familj är där också. Jag är helt slut. Mina fötter är svullna som balonger. Vi ska iväg nånstans. Jag lägger mig på sängen. Vi åker genom bergen och vägen kantas av stora hotellkomplex. Ser ut som en random turistort. Min mamma pratar om och pekar på ett hotell som jag alltid ville bo på när jag var liten. Hon frågar om vi ska åka dit nu.

Sen är det lite dimmigt. Jag tror vi kommer fram nånstans, men minns inte hur det ser ut eller vart det är. Vaknar upp ur drömmen av ett sms.

Det är väl något som alla har. Här är mina:

- Det är bara några veckor kvar tills jag ska ta studenten och jag har glömt att skriva den där sista labrapporten till Naturkunskap B. Jag kommer inte få godkänt. Kan inte förstå hur jag lyckades glömma en sån relativt simpel sak.

- Jag har fått tillbaka min tandställning som jag hade när jag var 13. En sån som sitter i gommen med metalltrådar. I drömmen sitter den alldeles för tajt och spänner och gör ont.

- Jag har glömt kvar en massa saker i lägenheten i Linköping. Men det har gått för lång tid för att jag ska gå dit och hämta dem.

Jag vet att det var en sak till, som jag tänkte på när jag började skriva det här inlägget. Glömt nu, men det kommer säkert igen. Får fylla på listan då.

Det var min natt det. Jag minns bara när det var dags att åka hem. Alla sitter i baren på hotellet och är fruktansvärt bakfulla. Sunkigt ställe. Sunkiga pensionärer. Får tipset att ta en drink innan hemresan för att må lite bättre. Mår bara illa när jag tänker på det.

Äsch, nu är det sol ute och jag tror att jag nästan är frisk.

Håller på att rasa ihop fullständigt, den här bloggen. Är fortfarande förkyld och sover riktigt dåligt. Kan bero på det.

Sitter precis och funderar över vad jag ska äta. Har inte så mycket hemma. Vad kan man göra av banan, avocado, tomat och morötter?

Kom på nu vad jag drömde inatt:
Har somnat på soffan. Vaknar upp och ser att den enda som är kvar i rummet är min 1,5 årige systerson. Jaha, tänker jag, ska jag vara barnvakt nu eller? Han har precis som jag just vaknat. Jag går upp och försöker stoppa om honom igen, men det går inte. Han vill ha mat.

Jävligt ointressant dröm det här. Orkar inte berätta mer.

Inte så mycket drömmässigt, men tack vare envis förkylning. Sitter fortfarande och hostar upp lungorna titt som tätt. Men, nu till vad jag drömde inatt.

Jag är med min familj. Eller åtminstone delar av den. Av någon anledning befinner vi oss i Australien. Min bror har blått hår och är fotograf. Mina föräldrar, han och jag är i en hangarliknande byggnad. Min bror fotar en modell. Hon har också blått hår men gula fötter och ligger i ett genomskinligt badkar. Det mest uppseendeväckande är dock att han fotar från en helikopter. Svävar två meter över marken ovanför modellen. Jag vet inte om vi andra är delaktiga eller om vi bara står och tittar på.

Plötsligt skramlar det till och helikoptern faller ner. En stor smäll. Rök och eld. Ut ur den kommer min bror med ett litet sår på handen. Men det blöder något fruktansvärt. Jag har också fått ett sår. Ett likadant på handen, men det blöder inte allt lite mycket. Mina föräldrar blir tokiga och skriker att vi måste till sjukhuset. Men hur ska det gå till när vi befinner oss ute i ingenstans i Australien och helikoptern har gått sönder?

Jag vaknar och måste kontrollera ett antal gånger att jag verkligen inte blöder på handen.

Verkligen inte sammanhängande. Kommer ihåg en massa olika snuttar och jag vet inte i vilken ordning jag drömt dem.

Det jag minns som bäst är att jag ska hälsa på en kille hemma hos hans föräldrar. Jag tror jag är tillsammans med honom. Har en bild av hur han ser ut och vad jag vet har jag inte träffat honom i verkliga livet. När jag kommer dit är det bara hans pappa hemma. Det gamla radhuset är riktigt läskigt. Bara mörka färger. Inga fönster vad jag kan se. En trång korridor. Pappan är ännu obehagligare. Tittar konstigt på mig. Misstänksam. Vi pratar en stund.

Innan jag ska gå ger han mig förhållningar om vad jag får kalla hans son. Han räknar upp en massa namn. Säger tillslut att det bara är "21" som jag får kalla honom. Jag vet inte vad han heter på riktigt. Någon förklaring får jag inte. Han ger mig sin nyckelknippa men tar strax tillbaka den.

In kommer mannens yngre son. Han har svartvita militärkläder på sig och silvertejp över ansiktet. Han säger ingenting. Går direkt in på sitt rum.

Jag lämnar huset utan att ha träffat den jag sökte. Tar mina väskor och ska cykla iväg. Har två cyklar så det blir en jobbig cykeltur. Ramlar flera gånger. Cyklar förbi en badplats och genom en skog. Genom ett varuhus. Mellan trånga hyllor.

Jag lämnar cykeln. Går runt på avdelningen för solglasögon. Många och påträngande säljare. Jag ställer mig i kö i en kassa för att fråga om vägen. När jag kommer fram till expediten har jag glömt vad jag skulle fråga. Hon pratar bara spanska men lite franska och engelska. Jag frågar var de har solglasögon någonstans. Hon visar mig.

När jag kommer tillbaka är mina väskor borta. Ser sedan att några expediter har dem. Söker igenom min necessaire. Väldigt kränkande. Jag vet inte vad jag ska göra.

Inflyttningsfest, dans och vin men inga drömmar.

Jaja, det är ingen fara än så länge. Men jag börjar bli lite orolig. Sen jag började blogga på den här sidan har jag inte alls lika klara minnen av mina drömmar som tidigare. Antingen beror det på att jag har för stor press på mig att drömma, yada yada, jag drömmer inte lika mycket. Eller så har jag alltid drömt såhär mycket. Bara det att innan jag började skriva ner drömmarna så kom jag ihåg just de nätter jag drömt mycket. Att jag har trott att de surrealistiska drömmarna var mer frekventa.

Äsch, i värsta fall får jag väl lägga om inriktningen på den här bloggen. Nånting kommer man ju alltid på att skriva!

Nattens drömmar får mig att börja fundera över att jag kanske ändå är lite sexuellt frustrerad. Fast jag vet inte. Det känns konstigt i vilket fall. Lite knäppt ändå.

Jag tänker inte ägna mer analys åt det nu.

Det är mest gröt alltihop. Mycket människor och mycket prat. Någon kommenterade mina favoritjeans och helt plötsligt hade flera hål vuxit sig stora på låren. De bytte även färg och förvandlades till ett par riktigt hemska tantjeans.

Jag önskar att jag hade skaffat den här bloggen tidigare. Kanske ungefär i sexårsåldern. Det hade blivit ett par bokhyllor att skriva ut vid det här laget. Så mycket försvinner ur minnet, men tack vare det absurda i mina drömmar är det en hel del som lever kvar år efter år.

Här kommer några smakprov:

- Jag har blivit överkörd av en traktor utanför min gamla lågstadieskola och bevittnat hela händelsen utifrån. Sett min egen död.

- Jag har varit med under ett fältslag med vikingar (eller något liknande), där det i slutet av drömmen visat sig att vi befann oss på en ofantlig scen. Kriget var dock verkligt och jag var fångad på scenen.

- Under andra säsongen av Big Brother drömde jag att jag hade sex med en av deltagarna.

- Jag har drömt att jag var mentalt efterbliven och jobbade på ett sjukhus med en sadistisk överläkare.


Nu ska jag gå och lägga mig. Godnatt.

En värld uppbyggd av mängder av små öar. Alla täckta med vattenväxter, palmer och rötter. På varje ö står en hydda gjord av stora stockar och våta löv. Mellan de olika öarna har man byggt broar och hela ösystemet bildar en liten stad.

Jag kommer dit med båt. Det är det enda jag minns. Jag minns inte hur det går till, bara att jag kommer dit med båt på något uppdrag. Det känns inte som att jag är där helt frivilligt.

Jag ser mig omkring i mitt nya hem, en av hyddorna på en av öarna. Jag ser att bostaden är modernt utrustad. Inte med det senaste kanske, men ändå utöver vad man förväntar sig i den lilla hyddan som inte ens verkar ha någon elektricitet. Efter en kort rundvandring har jag sedan en liten lucka i mitt minne, men jag har för mig att jag satte mig ner framför teven med mina arbetskamrater och åt någon slags ost med konstiga tillbehör. Vad jag dock minns är att det var egendomliga samtal som fördes under middagen. Jag var själv inte så delaktig, men jag har ännu nu efteråt en olustig känsla i magen att det var något som inte stod riktigt rätt till hos dessa människor. Samtalsämnena kändes helt irrelevanta och tonen var allmänt stram och ogästvänlig.

Under natten kommer mitt första uppdrag. Resan dit blir hemsk. Det regnar och blåser ute och till skillnad från de andra i gruppen har jag inga regnkläder. Jag är genomsur och genomfrusen när vi kommer fram. Jag vet fortfarande inte vad det är för uppdrag vi har och av någon anledning ser jag det inte som en möjlighet att fråga någon av de andra. Kanske beror det på den hotfulla stämningen oss emellan. Kanske beror det på att jag just nu inte vågar ge ifrån mig ett pip på grund av risken att bli upptäckt.

På stranden en bit ifrån oss pågår en stor fest med omkring hundra människor. De flesta är män i trettioårsåldern, välklädda och välkammade. Samtliga bär svart kostym. Jag tror aldrig att jag har sett så svarta kostymer, svarta slipsar och så vita skjortor förut.

En stund senare hoppar jag i vattnet och simmar mot stranden. Vattnet är kallt och mörkt. Jag ser varken mina egna händer eller fötter och tillslut ser jag inte heller båten som jag precis hoppat av. Kontakten med de andra är bruten och den enda ljuskällan är elden på stranden. Allt annat är svart.

Med mödosamma simtag simmar jag närmare stranden och gömmer mig under bryggan. En av männen på bryggan ser mig dock och hoppar i vattnet efter mig. Sedan simmar vi iväg och jag vet inte vem det är som jagar vem. Jag tar tag i hans fötter och försöker dra ner honom under vattnet. Han gör samma sak med mig. Vi är tillslut båda under vatten. Det känns som vi flyter runt där i en hel evighet. Ytterligare två eller tre kostymklädda män dyker upp. Omringad. Paniken sprider sig. Luften börjar ta slut och jag vet inte längre vad som är upp och vad som är ner i det mörka vattnet. Jag försöker simma undan, men jag är alldeles för långsam. Kostymmännen drar mig tillsammans längre och längre ner i djupet.

De måste ha haft hjälar eller något liknande.